2019-09-12

Tid för förändring
– men beslutsprocessen måste få ta tid

Gunilla och Dick Stenemo berättar i denna artikel om tankarna kring gårdens framtid och sitt eget förestående vägval. De ställer sig frågor som: Hur länge ska vi fortsätta? Ska vi sälja gården? Ska vi bo kvar på trakten? Och vilken blir vår nya identitet om vi “inte längre är kycklinguppfödare”?

Vi möter i en artikelserie i Fjäderfä flera personer som är på väg in i branschen, eller som nyligen har tagit över familjeföretaget.
Att några kommer in betyder att några gör tvärtom,
– de går vidare och lämnar branschen. Men man kan också hamna mitt emellan. Åtminstone under en funderingstid. Ska man avsluta sitt livsverk och sälja, eller ska man fortsätta ett tag till?

Beslutet är inte enkelt. Och den saken är klar, att det blir många tankar och funderingar i huvudet på den som befinner sig vid ett vägval och kanske ett mycket viktigt skifte i livet, oavsett om ett generationsskifte inom släkten ligger inom räckhåll eller om det inte finns någon nära som är redo att ta över.

Förändringstankar
Kycklinguppfödarna Gunilla och Dick Stenemo har under en tid gått i förändringtankar. De tycker, inte minst Dick som är några år äldre än Gunilla, att det är dags att planera för ett liv utan dagligt arbete med djuren. Kanske helt utan gården?

Att helt lämna platsen och släktgården kräver beslutskraft och Gunilla och Dick befinner sig en bit in processen. De har informerat och tillfrågat alla i släkten: sina egna två barn, syskonen och syskonbarnen. Utan att få napp.
– Därför har vi landat i en inriktning som handlar om att vi kanske säljer gården. Funderingarna har varit många. Det är inte utan vånda som man tar sig an denna fråga. Men vi har fler än en gång ställt oss frågan om hur länge vi ska hålla oss på. Vi har inte bråttom att ändra och kanske sälja, läget är inte alls akut. Det behöver och får ta tid. Men tankar på förändring har fått fäste i oss och planeringen är i någon mån påbörjad, säger Gunilla till Fjäderfä.

Tre stall, tre bostadshus och skog
Skallerlids huvudverksamhet är kycklinguppfödning och man har tre stall: ett äldre värphönsstall som byggdes om till kycklinguppfödning år 2001. Två nybyggda moderna kycklinghus från 2002 respektive 2011. Husen är i drift, produktionen bra och det är full fart i samarbetet med Guldfågeln. Så här finns en pågående väl fungerande verksamhet att ta över, för en potentiell köpare.

Utöver kycklinghusen finns ett bostadshus nära stallen där Gunilla och Dick bor, och två bostadshus på avstyckad mark i närheten. Ett av dessa hus hyrs ut året runt, det andra sommartid. Till fastigheten hör även 60 hektar skog. Gunilla är född här och hon är sjätte generationen i släkten på Skallerlid.

Många känslor
– Det är klart att det kommer att kännas, om vi säljer. Visst finns det känslor kring det som har varit och det som vi och våra förfäder har byggt upp här på Skallerlid i Urshult. Och det handlar också om att Dick och jag i så fall måste blicka framåt och skaffa oss en ny identitet. Vad blir vi, om vi inte längre är kycklinguppfödare?

Gunilla säger att hon och Dick känner att de trots alla dessa aspekter är redo att ta steget, om de hittar rätt form för försäljningen med en köpare.

Halvfart inget alternativ
Gunilla och Dick är också klara över att det inte går att driva kycklinguppfödningen på halvfart. Det fungerar inte. Ett annat alternativ för att agera mindre drastiskt och ta ett mindre steg bort från gården och trakten, vore att vid en försäljning behålla skogen och/eller en av bostäderna.

Men blir man gladare av att finnas i närheten när man har sålt gården? Det är många frågeställningar som snurrar hos Gunilla och Dick. Ja kanske det skulle vara bra att vara kvar på trakten. Men det finns å andra sidan andra fina platser att bosätta sig på och också mycket annat att göra i livet än att föda upp kycklingar. Och om den tillträdande önskar att man ska finnas till hands under en tid; hur ska man ställa sig till det? Kanske det vore kul? Eller kanske att det är bättre att flytta på riktigt och börja ”ett nytt liv”?

Känner du igen dig?

Undertecknad redaktör (som förvisso också står inför ett skifte i livet då jag lämnar uppdraget som redaktör för denna tidskrift vid kommande årsskifte), gissar att det bland er läsare finns några som känner igen sig i Gunilla och Dicks funderingar och i deras situation.

Genom att öppet här i Fjäderfä berätta bearbetar paret Stenemo sin egen process.

Men kanske att deras tankar också ger dig en kick i dina funderingar kring din egen situation. Hur ser dina egna förestående vägval ut?
Som alltid: Du är alltid välkommen att kontakta undertecknad.

Sven Secher
Publicerat – med bilder – i Fjäderfä nr 7-2019


Utskriftsvänlig sida

Svenska ÄggSvensk Fågel
Fjäderfä Logga in...
Copyright© 2008. Alla rättigheter förbehålles.