2019-09-12

“Ovärderligt att en tid få jobba sida vid sida”
... om generationsväxlingen på Kärrabo Kläckägg

Hur är det att ta över ett företag i Fjäderfäbranschen? I en artikelserie besöker vi flera yngre företagare (se inledning på sidan 10).
Här möter vi Martin Aspernäs på föräldragården Kärrabo Kläckägg AB. Han har just avslutat årets skördearbete och fokuserar som alltid på djuren, just nu 28 veckor gamla – 32 500 hönor och 2 500 tuppar. Här produceras kläckägg åt SweHatch.

Fokus ligger som alltid på djuren i den produktion av kläckägg som Martin har i företaget Kärrabo Kläckägg AB. Men när Fjäderfä når Martin Aspernäs är vi i slutet av sommarens hektiska arbetsperiod. Skörden på de nära 200 hektaren är visserligen avklarad och rapsen är sådd men just denna dag var det lite extra att göra i packrummet. Det var nämligen Martins tur att packa ägg på pall för export på uppdrag av SweHatch. Det är med viss export som branschen kan hålla en beredskap om det oönskade skulle inträffa, exempelvis att ett sjukdomsutbrott eller annat problem i produktionen hos någon av kläckäggsproducenterna skulle stoppa äggproduktionen. Kläckbara ägg måste ju alltid levereras till kläckerierna i Flyinge och Väderstad  för att SweHatch ska kunna leverera kycklingar till bolagets kunder som till största del är Kronfågels uppfödare.

Vad är det som har gjort att du gav dig in i lantbruket och kläckäggsproduktionen på Kärrabo?
– Detta är en familjegård och jag är uppvuxen här. Vi hade mjölkkor fram till 1997 och jag var mycket med pappa under uppväxten och det har hela tiden känts som om jag vill fortsätta på gården. Mina föräldrar satsade dock på en gren till och 1994 stod vårt första hönsstall färdigt för produktion av kläckägg. Men jag hann göra lite annat innan jag återvände till gården.

Vad sysslade du med?
– Jag började med golf när var 12 år och under åren framåt så var jag mycket ute och tävlade, säger Martin.
Det gick bra för honom med golfen och han var med på Sverigetouren.
– Det handlar inte så mycket om vad man gör men att man kommer ifrån gården en tid är bra. Det är nyttigt att se lite annat. När jag senare definitivt bestämde mig för lantbruket, gick jag en 60 veckors KY-utbildning till gårdsförman 2009-2011. Därefter blev det lantmästarutbildningen på Alnarp 2012-2014 och från sommaren 2014 har jag varit hemma på heltid. Då färdigställde vi också ett nytt hönshus för insättning under hösten.

Hur många höns har ni sammanlagt i husen från 1994 respektive 2014?
– Vi sätter varje omgång in 32 500 höns plus åtta procent tupp, vilket blir 35 000 djur fördelat på åtta avdelningar. Allt in och allt ut är det som gäller med tanke på smittskyddet.
Hönsen hålls i så kallade lågbeläggningssystem med foderlinjerna på golven som hissas upp när det inte är utfodring så vi kan gå fritt bland djuren. Vat-tenlinjerna är på slatsen där ingångarna till redena också finns. Ägghanteringen gör vi i packrummet som ligger mellan stallarna.

Vad är det som får dig att vilja ta över gården och vad är det som driver dig att fortsätta med det ganska arbetsamma livet som kläckäggsproducent?
– Ja, man lägger verkligen ner en hel del tid på detta. Men även om man jobbar många timmar så rår man över sig själv. Det ger en känsla av frihet på ett sätt. Jag räknar inte arbetstimmar, i varje fall inte när man är inne i de mest arbetsintensiva perioderna. Det som kan vara svårt är att familjelivet kan komma i kläm, säger Martin som har en sambo med en gemensam son på tre år.

– Att jag satsar handlar givetvis om att jag verkligen vill detta. En morot är också att jag har vuxit upp här och sett vad mina föräldrar har åstadkommit. Det vill jag ta vara på och försöka utveckla vidare.
– Det är många faktorer som motiverar mig. En är produktionsutvecklingen; där varje ny omgång medför möjligheter till förbättringar och när man följer upp sina produktionssiffror och ser att man förbättrar dem är det riktigt tillfredsställande.

Hur vill du beskriva livet som kläckäggsproducent?
– Våra höns är just nu i 28:e veckan och under de första 15 veckorna efter insättning, vilken sker när hönsen är i vecka 18, är jag i stallet vid 05.30 på morgonen. Det gäller att ta hand om de lite vilda tonåringarna som man får på ett omsorgsfullt sätt och jag vill inte låta tekniken ta de avgörande besluten. Jag vill vara på plats själv för att se att allt är ok och jag börjar till exempel med att hissa ner fodret när det fortfarande är mörker så att utfodringen börjar under lugna former. Höns och tupp äter på separata platser och jag vill ha koll på om tupparna tjuv-äter, vilket de kan göra så länge de får igenom sitt huvud genom gallret på hönsfoderrännan. Att verkligen hålla koll på djuren och foderåtgången i början har man igen senare under produktionsperioden.
Klockan 06.00 har jag gjort det första viktiga i det ena stallet och kan då ta mig an det andra stallet på samma sätt.

Kläckäggsproducenter brukar tala om uppvärpningen, piken och anpassningen av utfodringen. Kan du beskriva detta?
– Från att hönorna värper fem procent till piken (88-90 procent) är det endast sex veckor. Ökningstakten är alltså snabb och givetvis vill man ligga kvar på piken så länge som möjligt, förhoppningsvis i tre till fyra veckor. Men sedan tappar man och det viktiga är att hänga med och anpassa utfodringen under dessa intensiva produktionsveckor. Först uppåt med ökad fodergiva dag för dag och sedan är det viktigt att även efter piken följa utvecklingen noga och dra ner på fodergivan.

– När vi är på pik så har vi jobb för två heltider i hönshusen, och jag är som sagt i stallet från klockan 05.30. Min anställde Marie kommer klockan 7 och jobbar till 16 och hon sköter ägghanteringen. En person plockar alltså ägg vid maskinen och en går i stallet för att plocka golvägg, kanske ströa med mera.
– Jag är kvar hela dagen för att gå i djuravdelningarna och det blir 3-4 rundor varje dag under denna period. Det handlar givetvis också om att studera hönsen och hålla koll på tekniken. När vi kommer lite längre fram i produktionen kan det räcka med ett par stallrundor om dagen. Det som också görs är vägning av djuren. Det gäller att se till att djuren har en tillväxt hela vägen fram och det är särskilt viktigt för tupparna även om de ska vara slimmade, inte överviktiga. Om man hinner så är det bra att väga tupparna två gånger i veckan från 28:e till 35:e veckan för att säkerställa att de utvecklas kroppsligt som de ska.

Martin säger också att det i slutet av produktionsperioden, de sista tio veckorna, räcker med en person fram till utplocket och produktionsavslutet som sker vid 60-61 veckor.

Hur mycket personal har du?
– Jag har en heltid året runt, Marie som jag nämnde. Tidigare hade vi ytterligare en anställd i lantbruket som nu provar på mekanikeryrket, så vi är något underbemannade nu under sommaren när vi har som mest att göra och vi går lite på knäna.
Martin berättar också att han har haft en duktig praktikant under några veckor och att han tidvis också har tillgång till F-skattare. Han har djur i stal-larna i 42-veckorsperioder med en tomhållningstid på sju till åtta veckor. Det betyder att han ”backar” insättningstid några få veckor för varje omgång.

Brukar du ta emot praktikanter?
– Ja. Det känns också viktigt att ta emot dem som är på väg in i branschen. De gröna näringarna behöver påfyllning med intresserade människor och då måste vi ta emot dem.

Hur mycket producerar du?
– Vi producerar fem miljoner kycklingar per omgång, säger Martin som får betalt för antal kläckta kycklingar. Det är alltså viktigt att han får både höna och tupp att fungera tillsammans.

Vad är viktigast i din dagliga gärning för ett lyckat resultat?
– Det är noggrannhet. Att följa upp och vara mycket på plats i stallen, särskilt under första tiden. Att forma djuren, att känna på dem och väga dem och utifrån detta utfodra dem väl avvägt.
– Det är viktigt att varje dag följa produktionen och justera utfodringen. Vi har haft en fin utveckling med Ross-djuren och jag tycker att vi får fina djur från uppfödningen vilket beror på duktig personal och bra rådgivare på SweHatch.

Vad är svårt? Vilka svårigheter och problem stöter du på? Vad begränsar ditt företagande?
– Hmm …
För första gången under intervjun blir Martin tyst.
– Jag kommer inte att tänka på något bekymmersamt, inget som jag lägger energi på. Jag kan väl möjligen påpeka vikten av att marknaden utvecklas väl och att byråkratin blir effektivare – i händelse av att man i framtiden skulle vilja bygga ut, om SweHatch skulle fråga om det.

Hur är det ha pappa Pär på gården och delaktig i arbetet?
– Det är fantastiskt att ha honom här. Det är ovärderligt att få jobba sida vid sida några år och vi har samma vision för företaget.

Hur långt har ni kommit med generationsskiftet?
– Vi äger driften tillsammans medan mamma och pappa alltjämt äger gården. Generationsskiftet återstår och diskussionen är i sin linda. Jag har en syster och det är mycket som ska redas ut. Men jag är glad att ha en syster som känner till produktionen väl och vet vad lantbruk innebär, så det ska förhoppningsvis lösa sig.
– Att ha föräldrarna med och få lära sig och utveckla verksamheten tillsammans med dem är värdefullt. Det är bra att få ta övertagande i flera steg.

Vad skulle du vilja göra för att utveckla din verksamhet ytterligare, i smått eller stort?
– En spannmålslagring. I dag kör vi bara färdigfoder och en tanke är att vi kanske skulle ha vårt egna vete till hönsen. Eller att kunna lagra för att sälja vid rätt tillfälle från våra 180 hektar åkermark.

Sven Secher
Publicerat – med bilder – i Fjäderfä nr 7-2019.
Fotnot 1:

Martins syster heter Pernilla Aspernäs och hon är kanslichef på Svensk Fågel.
Fotnot 2:
Pappa Pär Aspernäs kommenterar Martins vilja att ta över verksamheten på Kärrabo:
– Det är som att en dröm förverkligas. Det är en kick när den yngre generationen vill ta vid och ta över gården.

 


Utskriftsvänlig sida

Svenska ÄggSvensk Fågel
Fjäderfä Logga in...
Copyright© 2008. Alla rättigheter förbehålles.